Gubben?

Niquita å jag stod i parkerings huset å vänta på skjuts, men den kom aldrig. under tiden ser jag hur en äldre man går emot oss, han såg inte nykter ut, jag kände en obehaglig känsla i kroppen å jag sprang därifrån, Niquita glömde jag totalt bort, hon kommer någon sekund efter å bara tittar på mig, vi höll på att garva ihjäl oss. vi smög tillbaka till hissarna å kolla läget så han inte var kvar där, å det var han inte. både jag å Niquita var så uppspelta över den dära läskiga gubben så att när hissdörrarna öppnar sig hoppar vi till å skriker, killarna som kom ut ur hissen kollade på oss som om vi var värsta idioterna.

jag: vad sa gubben till dig?

Nikki: ingen aning. när jag vände mig om var han precis upp intill mitt ansikte, han sa någonting om gubbar...
jag: jag blev livrädd när jag såg att han gick emot oss.
Nikki: lova att aldrig att lämna mig igen.

HAHHA säger jag bara!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0